Historia
FörhistoriaFör 10 000 år sedan började den is att smälta som sedan den sista istiden hade täckt Skandinavien, delar av norra Tyskland och nordvästra Ryssland. Under denna tid kom olika jagargrupper till norra Europa. De utnyttjade de rika resurser (jakt, fiske, växter) som fanns där.
För 2000 år sedan, kan vi hitta de första jagarfolken med drag från samerna. Arkeologiska fynd i form av stenar med märken och bilder fastställer en relation mellan de här gamla kulturerna från stenåldern och de gamla samerna. I de här gamla samhällena, tillhörde jorden gruppen (siida). Deras liv var seminomadiskt och de bytte boplats med årstiderna för att leta efter djur och växter att äta.
Beroende på naturtillgångarna i området fanns det fler eller färre människor i gruppen (mellan 25 och 30 personer).
De här grupperna hade en ledare. Han löste problem inom gruppen samt utanför densamma med andra grupper. Det fanns könsarbetsdelning, men det rådde stor jämlikhet mellan kvinnor och män.
Vikingatiden och Medeltiden
Under den här perioden finns några sporadiska kontakter mellan samer och andra nordiska folk som ville ha naturtillgångarna på samernas jord.
1500-talet
Från 1500-talet minskade naturtillgångarna och nationalstaten expanderade. Samernas liv förändrades och de började att tämja renar.
Assimileringspolitik
Sedan mer än 250 år har staterna i norra Europa utfört en assimileringspolitik gentemot samerna. Dessa stater vill att språket och den samiska kulturen försvinner. De vill att samerna integreras i det dominerande samhället. Kyrkan och missionärerna var de första att förverkliga den här politiken. De omvände samerna till kristendom och de förändrade deras religion och samhälle. Man förbjöd samerna att använda och undervisa sitt språk och sin kultur på skolorna. Man ville att samerna skulle överge sitt nomadiska levnadssätt och bli bofasta bönder.
På grund av den här politiken har en del av samekulturen försvunnit eller skadats. Bakom den här assimileringspolitiken kan vi förstå nationalstatens önskan att ta kontroll över samernas naturtillgångar och jord.
I Ryssland, efter revolutionen, stängde Sovjetunionen sina gränser mot Finland. Kontakter försvann mellan samerna från båda länder. Samerna hade en mycket svårt situation i Ryssland. Många samer flyttade och andra var tvungna att bli bofasta.
Den aktuella situationen
Efter andra världskriget blev det en stor förändring i samernas ekonomi och samhälle. Man introducerade marknadsekonomin i samernas liv och den traditionella subsistensekonomin försvann.
Då föddes kooperativen och man saluförde renens produkter. De små renhjordarna byttes ut mot stora hjordar kapabla att möta marknadsefterfrågan. Man mekaniserade vallningen med införandet av scooters, flygplan, helikoptrar, o.s.v. Man började med permanenta boplatser. Där gör samerna specialiserade arbeten och är beroende av andra samers för att erhålla förbrukningsvaror.
I Ryssland har samerna återfått en del av sina renar och de har reaktiverat sin ekonomi efter Sovjetunionens fall. De ryska samerna har också återupptagit kontakter med samerna från andra länder. 1989 bildades en samisk rysk organisation som tillhör Nordiska Samerådet.
Sluttligen bör understrykas att endast Norge har skrivit under ILO 169, som antogs 1989 och är det viktigaste av de internationella avtal som berör ursprungsfolkens rättigheter. Sverige, Finalnd och Ryssland har ännu inte ratificerat avtalet, som är juridiskt bindande. Vad beträffar FN:s ursprungsfolksdeklaration, som antogs de 13 september 2007 i New York, så röstade Norge, Sverige och Finland för desamma, medan Ryssland avstod från att rösta. Även om denna deklaration kan anses vara ett framsteg för ursprungsfolken rättigheter, är den till skillnad från ILO 169 inte bindande för de stater som skrivit under den.